Japanska UPDATE

Jag var 14 år när mitt intresse för Japan började ta fart på allvar. Jag älskade allt; musiken, kläderna, manga osv.  Högstadiet är inte en lätt period för någon och min morot för att kämpa mig igenom skolan var att jag skulle få åka till Japan när jag tagit studenten. I över 6 år väntade jag. Under hela gymnasietiden gick jag på kvällskurs i japanska. Så kom dagen när jag äntligen fick åka. Väl i Japan, så älskade jag det. Men samtidigt började jag att släppa på vissa grejer som jag hittills klamrat mig fast vid. Jag började lyssna på annan musik, jag slutade helt att se på japanska serier och i slutet av min vistelse började jag även att längta hem. Så vad var det som hände? Tja, jag tror att jag inte längre behövde använda mitt japaninstresse som snuttefilt, jag var ju redan där! Jag kunde bara slappna av och göra vad helst jag kände för. Och jag hade det jäkligt roligt! Men när det var dags att åka hem var jag verkligen färdig. När jag kom hem till Sverige för att börja plugga på universitetet så kände jag mig plötsligt tom. Vem var jag om inte den Japan-galna tjejen? Jag hittade snart världens finaste vänner och påbörjade ”ett nytt kapitel i mitt liv” som det brukar kallas. Men jag hade även en känsla av misslyckande. När jag var yngre så drömde jag ju att jag skulle lära mig prata flytande japanska och kanske till och med bo där! Men när jag kom hem kunde jag verkligen inte flytande japanska. Visst, jag kan be om rätt storlek i en skobutik, jag kan beställa mat, fråga om vägen, småprata hackigt med gamla tanter men pratade flytande -verkligen inte! Trots att jag hade bestämt mig för att det var mitt yttersta mål. Trots att jag kommit underfund med att jag verkligen inte skulle vilja bo där permanent, så kände jag mig helt misslyckad. Så när jag fick veta att jag skulle få chansen att åka tillbaka till Japan på ett utbytesår, så blev jag riktigt uppspelt. Detta var min andra chans! Denna gång skulle jag bli flytande på japanska!

Och nu är jag här i Nagoya. Och jag har redan för några månader sen insett någonting. Jag bryr mig inte ett skit. Jag bryr mig inte alls om att kunna prata flytande japanska. Under tiden jag var hemma i Sverige, konsumerade jag massa japanska filmer/serier/tidningar/media samtidigt som jag sörjde min låga språknivå? Svar nej. Drömde jag på riktigt om att jobba i Japan. Svar nej. Kände jag att det var tråkigt att inte kunna kommunicera med alla mina japanska kompisar på just japanska. Svar nej. Jag har ju typ inte ens några japanska kompisar. Och när jag äntligen fick komma tillbaka till Japan, var det roligt att få börja med japanskalektionerna igen. Verkligen inte. Ren ångest varje dag (yes, jag var ambitiös nog att välja japanska varje dag). Jag började fråga mig själv, drömmer jag verkligen om att prata flytande japanska? Eller känner jag mig bara misslyckad för att jag inte levt upp till mitt 14-åriga jags drömmar?  Missta mig inte, jag tycker att Japan är ett vackert land. Jag gillar att vara här temporärt och jag kommer med all säkerhet att resa tillbaka flera gånger under min livstid. Och visst är det roligt att jag kan läsa skyltar och prata med servicepersonal! Jag kan ju turista på japanska! Och jag har insett att det räcker för mig. Och jag behöver inte ha dåligt samvete för det. Jag har inte misslyckats, jag har redan nått mitt japanskamål. Jag behöver inte bli bättre om jag inte vill det. Mina intressen har ändrats och jag är inte identisk med mitt tonårsjag (och det är ju en jävla tur).Det är dags för mig att börja sträva mot nya mål som faktiskt har en betydelse för mig idag.

Om du gillar min blogg får du gärna dela den:
Facebook
RSS
Email
Google+
http://www.rebeckamattsson.se/livet/japanska-update/
Pinterest

Hej! Mitt namn är Rebecka och jag är en 22-årig tjej från norra Sverige som bor i Lund och studerar juridik vid Lunds universitet. Mina största intressen i livet är musik, mode, skönhet samt dokumentärer om brott! Jag älskar att skriva och vilket också är anledningen till att jag har en blogg. Hoppas ni hittar något trevligt att läsa här och tveka inte att kontakta mig om ni vill säga hej!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *