Ensamhet och ångest

Hej igen!

Idag är det lördag vilket jag firat med att sova till 06.30! Sitter just nu och dricker mitt morgonte och känner mig ganska glad. I veckan började mina lektioner igen och alltså är mitt 2 månader långa vårlov över. I början var jag som sagt på en 2 veckor lång resa till Taiwan och Sydkorea och det var toppen! Sista veckan av lovet kom min fina vän Ingeborg från Malmö och hälsade på och vi hade så kul tillsammans (skriver nog ett inlägg om det snart)! Men däremellan var jag ganska ensam. Alltså, alla som känner mig vet att jag är en pratkvarn… det kan vara svårt att få en syl i vädret när jag väl satt igång, och jag har även hög volym när jag pratar/skrattar. Men jag är också ganska introvert. Jag gillar att vara ensam. MEN, detta leder också till att jag kan få ganska mycket ångest inför sociala situationer. Under lovet isolerade jag mig i typ 3 veckor för att jag inte ens vågade skriva till någon annan som bor här och fråga ifall de var kvar i Nagoya eller bortresta. Jag var för rädd för att de skulle tycka att jag var jobbig eller dylikt. Istället var jag ledsen i princip varje dag för att jag inte hade någon att umgås med. Jag träffade ingen (förutom typ servicepersonal) på 3 veckor. Det låter helt sjukt, men för varje ensam dag så blev det mer otänkbart att jag skulle kunna skriva till någon och fråga. Väl tillbaka till skolan så har jag redan på några dagar fått bekräftat gång på gång att det var en helt absurd rädsla. Det fanns människor jag hade kunnat hänga med om jag bara skrivit till dem och berättat att jag inte längre var bortrest.

Alltså, när jag skriver ner detta just nu så känns det jävligt pinsamt om jag ska vara ärlig. Det ser ut som något en osäker tonårstjej hade kunnat skriva. Det går faktiskt emot min självbild lite . Jag tänker att jag förvisso är introvert och att jag behöver lära känna någon lite innan jag helt kan öppna upp inför den personen och dessutom kan jag oroa mig lite väl mycket över saker ibland osv, men… att ha sådan ångest för just ingenting! Det är otroligt begränsande och jag vill inte leva ett sådant liv.

Jag vet inte vad jag vill säga med detta inlägg egentligen, men jag tror ett av mina nya livsmål är att tuffa till mig lite, haha!